En tändare på vift.
Den är gul, fin och väldigt bra.
Jag fick låna den, i en tveksam gest.
Min bror fnissade lite och kastade tändaren åt min man.
Några dagar senare träffas vi och bror frågar om tändare n, har du den med dig?
Jag hade inte det.
Den är här, hemma i säkert förvar.
Och jag har ärligt talat börjat se den som min.
Min gula tändare.
Men jag lovar, ses vi och du ser den gula tändaren så får du den åter.
Men än så länge är den min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar